aaskebrand

ja kan ju säga att ja verkligen känner igen mig i kriterierna för de.

förra veckan var ja inlagd på slutna avdelningen två nätter. mådde piss när ja kom in å ville verkligen inte finnas kvar längre, dom satt in nya mediciner åt mig å ja fick vara på läkarsamtal. allt kändes mkt bättre å ja har mått bra nästan två veckor.

men idag så gick de åt helvete. anttis ex, som han har barn med ringde å skulle ha hjälp med någon. huvudvärken kom och sen exploderade jag. även fast ja bara vill hålla käften och svälja allt så går de inte.

allt bara kommer ur mig. fan fan fan.

de känns som om de inte finns en enda människa som förstår mig. ja förstår inte heller mig själv. ja vill ju inte vara så här. vad är de som händer i hjärnan?

jag älskar min partner och är lycklig med honom. ja har de så jäkla bra, ja behöver inte ens känna mig svartsjuk. och jag tycker inte att jag gör det. men någonting gör mig ändå så sjukt arg och aggresiv när de har med hans ex att göra eller för den delen, människor jag inte tycker om.

nu funderar jag på att antingen ta en paus å fara å bo hos lillebror ett tag eller ja, jag vet faktiskt inte.

stanna hemma å städa å baka å laga mat och sånt där. kanske lite löpning också.

ja stannar nog hemma iaf för hur jobbigt de än känns så måste ja ha min prins nära mig.

tjing tjong så länge dårå.